Vi, dom, och Auschwitz.
Man borde skriva ett långt, hjärtskärande inlägg om koncentrationslägrena vi besökte igår. Man borde stapla detaljer på varandra. Berätta om saker som de inristade datumen i tegelstenarna, om de iskalla barackerna och om ingångarna till gaskamrarna. Borde låta järnknuten i magen nystas upp av ord i ett naket och helt och hållet sanningsenligt inlägg, men det går liksom inte.
Jag skulle vilja skildra den fruktansvärda människan, den vidriga mänskligheten och de fega åskådarna. Jag skulle vilja hitta en väg att förklara, men det är svårt när jag själv inte kan förstå.
Igår besökte vi Auschwitz 1 och 2. Vi gick just den vägen som så många judar gick, där de tog sina allra sista steg i livet. Jag såg skorstenarna som var deras enda väg ut, men som inte var min. Nästan 70 år senare kan jag stå på betryggande avstånd till allt det som hände, låta guiden berätta och veta att det aldrig någonsin kommer kunna vara jag.
Eller?
Det är i situationer som den här som hela människan ger mig gallfeber. För vem är så jävla hjärtlös?! Vem är så otroligt sinnessjukt känslokall? Hur är det möjligt att en man i grön uniform skjuter 100 människor på en dag och sen går hem, hänger rocken i hallen och pussar frun på kinden, leker med barnen innan maten, hur är det möjligt? Hur är det möjligt att döda barn utan att tänka på sina egna och våldta kvinnor trots att man bär en guldring runt vänster finger? Jag förstår inte.
Vad jag lärt mig är, att så länge vi och dom existerar, så existerar ondska. Så länge vi måste hävda oss, måste klättra. Måste placera dom i fyrkantiga små lådor och stoppa undan dem någonstans mellan golv och tak. Någonstans långt under oss själva, i alla avseenden så att vi, hur vi än vrider och vänder, alltid kommer vara bättre. Lite högre upp, lite mäktigare. Det spelar ingen roll vad det handlar om, bara vi vinner.
Och jag tror att det är just den där tävlingen som gör det. Den där strävan efter att nå lite längre, bli lite bättre. Men hur vägen dit kan skörda 6 miljoner oskyldiga människors liv, det kommer jag aldrig begripa.
Ett inlägg speciellt till pappa
Okej, detta blir ett typiskt idag-har-jag-inlägg! Måste uppdatera pappa där hemma.
Dagen började med den förbannade väckarklockan som ringde, dessutom en timme för tidigt eftersom Maja inte ställt om sin klocka. Den var alltså bara 6 när vi tvingade oss upp ur sängarna för första gången..
Det serverades sedan frukost i hotellets källare, det såg lite ut som på restaurangen vi var på igår, välvda tegeltak och dämpad belysning. Maja åt rostad macka med nutella och chokladflingor.
Klockan nio gick vi i samlad trupp från hotellet, det snöade och var faktiskt ganska kallt, men vi gick oss varma. Första stoppet var det gamla judiska kvarteret Kazimierz, här bodde det innan förintelsen nästan 60 000 judar, efter förintelsen stod området helt tomt. Idag pågår stora renoveringar där och stadsdelen är på väg att återigen bli ett populärt bostadsområde både för judar och icke-judar. Det var faktiskt häftigt att se hur dom renoverade överallt!
Nästa stopp var en gammal judisk kyrkogård! Här har dock ingen begravts på över 200 år.
Vi var också inne i synagogan som snart skulle öppnas efter att ha varit stängd jättelänge.
Dagens prio-ett var detta ställe! Den gamla ingången till Schindlers fabrik. Här har de gjort ett stort museum, dock fokuserade det mestadels på själva kriget och inte Schindlers fabrik, men det var ändå häfitgt att veta att det var just här de höll till. Under dagens vandring gick vi också förbi flera inspelningsplatser från filmen och man kände fortfarande igen sig.
Här är lite bilder från muséet, kolla golvet på bild två!
Och så slutligen det gamla apoteket som låg i det stora ghettot i Krakow dit judarna tvingades. I det här apoteket utförde judarna i hemlighet olika läkaringrepp, något som tyskarna aldrig upptäckte. Apoteket var också samlingsplatsen för den motståndsrörelse som växtre fram bland judarna, här utbytte de information och tankar.
Tillbaka på hotellet var vi runt klockan tre idag! Då hade vi även hunnit sett den stora borgen som finns mitt inne i Krakow. Ganska slut efter en så lång förmiddag. Sedan dess har vi mest bara slappat på hotellet.Om en kvart ska vi samlas nere i hotellreceptionen för att gå ut och äta polsk mat på en fin restaurang!
Första kvällen i Krakow
Inatt bar det alltså tillslut av till Polen!
Jag har tillslut flugit flygplan och måste säga att det var SÅ COOOOOLT. Iaf de 5 minuterna jag kunde hålla mig från att somna.
Med cirkus 20 minuters ordentlig sömn i bagaget har vi idag inspekterat staden Krakow lite ytligt. Vi har gått i några affärer, käkat polsk lunchmat och varit inne i en helt galet stor kyrka. Det var helt sjukt! Aldrig sett en kyrka med så högt i tak och så utsmyckad. Varje millimeter var täck av något och det fanns inte en del av de enorma fönstrena som inte var färgat.
Nu under kvällen gick vi allihopa på restaurang och åt trerätters! Svårt att fota i mörker så bilden gör inte stämningen helt rättvis, det var sååå fint.
Kvällen avslutades med Vivladi-konstert i en annan kyrka precis i närheten. Så otroligt vackert! Nu kommer jag somna bra. Imorgon är det dags att besöka de gamla judiska kvarteren.
Gick och blev en arab
Ja men tjenare bloggen! Nu var det ett ta sen ni möttes av förtjusande cambilder från min kära farmors dator. Därför slår jag på stort idag och lägger på snyggfejset. Mhmmmm.
Gick in i duschen och kom ut som arab, hur coolt är inte det?! Kaxig som fän och visar håret och allt. Eh heeee..
Seriöst. Så. sinnessjukt. trööööööööööööötttttt. Och så har vi kemiprov imorgon dom två första lektionerna låt mig bara säga såhär: :-))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))) ÄLSKAR PROV ALLTSÅ <33333333333
Fröken Ironi hälsar för övrigt.
Nej nu har jag skämt ut mig tillräckligt i bloggen för dagen tror jag. Förresten. Det är tomtemotiv på filten och idag är det bara två månader kvar till julafton!!!!! Hallelujah! Ge mig snö och advent och chokladkalender! Skulle nog gjort ett helt inlägg om det här om jag orkat men, som nämndes ovan, status: TRÖTT.
Och hur avslutar man egentligen det här?
Godnatt.
Motivationen; du kan komma fram nu, jag orkar inte leta mer.
Där ligger dom, fysikböckerna. På ytan psykar dom mig, liksom retar mitt skinn och dansar på nerverna som förgrenar sig i min kropp. Jag kan egentligen lätt vända bort blicken, fästa uppmärksamheten på något annat men det är som om jag har ögon i nacken. Ögon som granskar den där högen som rymmer hundratals sidor med potentiell kunskap. Märk ordet potentiell, för det är som att ju mer jag läser, ju mer jag försöker ta tillvara på det där smarta som någon redan kommit på, ju mer undrar jag. Ju mer frustrerad blir jag.
Så där ligger den. Högen med två tjocka böcker, formelsamlingen sprängfylld med minneslappar och anteckningsblocket. Och imorgon är det prov. Vi har haft så många fysikprov under min gymnasietid och det är som om man blir härdad. Jag minns den där kvällen innan mitt livs första fysikprov, hur darrig jag var på handen när jag skrev de där bokstäverna i dagboken. "Fy fan jag vill dö", stod det. Inget mer för det var det enda som behövde sägas. Det kändes så; som om hjärtat inte längre slog, det vibrerade, tusen gånger i minuten som ringsignalen på en mobiltelefon.
Idag somnar jag inte med samma känsla, idag vet jag redan att det kommer gå åt helvete så jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte. Och jag är så fruktansvärt bra på att ljuga för mig själv, för jag kommer tro på det enda fram till den där dagen då slutbetyget sätts. Då det här misslyckandet som jag ännu har makt att förändra trycks svart på vitt, för jag förmår mig inte att öppna böckerna ens en sekund till. Det är som en alldeles egen, obegriplig formel. Motivationen är proportionell mot kunskapen och de drar ner varandra, sjunker i kvadrat och bokhögen lämnas återigen orörd. Det är dumt att vara efterklok, men jag lämnar uppenbarligen dörren vidöppen, alldeles medvetet. Välkommen, framtida ånger, jag har bäddat upp madrassen åt dig och hängt in en ny handduk i badrummet. Känn dig som hemma!
Måndagshumor
Favoriten just nu. Så jävla kul varje gång Johan hämrar det här klippet. Se det, klockrent hahahahaha.
Tre bilder från ett höstigt Linköping
Jag. Min bror. Och lövsörjan i närbild.
Dop i Linköpings domkyrka
Igår var vi på dop för lilla Theo.
Det var faktiskt riktigt mysigt, var ganska precis två år sen jag var på dop sist. Agerade "fotograf" hela eftermiddagen, har lite drygt 600 bilder med mig hem som ska gås igenom.. Tror dock bilderna blev riktigt bra så det blir nog kul, ska bara förvandla mig till en sån där varelse som inte behöver en sekunds sömn först... Alternativt utöka mina dygn med cirkus 24 timmar.
I vilket fall. Sitter nu i bilen på väg hem med en svidande ångest över allt plugg som lagts åt sidan denna helg. Jag spyyyyyyyyyyyyr.
Åh just det, andas sa du? Hur var det man gjorde det nu igen?
För en vecka sen
För en vecka sen var det den 4 oktober.
Jag satt som vanligt på fotolektion, och när den var slut satt jag kvar lite till. Klockan var över fyra och alla elever hade slutat, jag och Johan satt och såg på filmer med vår fotolärare. Efter ett tag kom Uppvall och härjade lite med oss.
Vi skulle åka hem, klockan var ganska exakt fem. Jag skulle till Johan för att göra matte, men det var inte riktigt där jag hamnade.
Någon timme senare var vi fortfarande på sjukhuset. Johan hade fått av sig sin nackkrage men Uppvall väntade på att få röntgas. På vägen hem hade vi voltat ett halvt varv med bilen, först slagit i min och Johans sida och sedan landat på taket, vänt 180 grader och stannat på andra sidan vägen.
"Min och Johans sida?", undrar kanske ni? Jag satt i hans knä, bilen var en firmabil för två.
Det hela gick jättefort, ena stunden kände jag hur bilen for över vägen, liksom vinglade fram. Sedan krängde det till, det skrek om hjulen och sekunden efter var framrutan krossad.
Vad jag vill säga är att det gick bra. Det är ingen fara med någon av oss. Jag ficka åka ambulans för första gången i mitt liv men ingen av oss fick en skråma, förutom Johans lilla skrapsår på fingret. Vare sig det var tur eller inte så är huvudsaken att inget allvarligt hände. Har varit många som frågat om "olyckan" de senaste dagarna, så till er vill jag bara säga att ja, det hände faktiskt ingenting - det gick helt enkelt så bra som det bara kunde gå!
Och lite såhär såg det ut.
7 braiga saker samt dess baksidor
Allt har en fram- och baksida brukar man ju säga. Stämmer verkligen detta? Här är 7 saker jag tycker om, och ett försök att hitta det negativa bland det braiga! (Jag vet att "braigt inte är ett ord men jag tycker det är användbart och BRA)
1. Saft
Saft blir helt enkelt aldrig äckligt. Jag älskar hallonsaft, vinbärssaft, rabarbersaft...
Det finns dock en saftsort som inte riktigt faller mig i smaken: flädersaft. Det är typ.. strävt att dricka? Inte så gott!
2. Att duscha varmt
Jag kan nog duscha i hundra år. Jag älskar att duscha länge och att duscha VARMT. Märk det sistnämnda för det finns ett litet problem mitt i den här duscha-varmt-kärleken: vår varmvattenberedare är trasig. Vilket innebär inget varmvatten. "Det är ju varm", säger pappa, men när inte ens mascaran går att tvätta bort för vattnet är för kallt så är det helt enkelt INTE VARMT (!!!!). På kvällen brukar jag koka vatten i vattenkokaren och tvätta bort sminket. Hur normalt är inte det?
3. Mitt täcke
Allvarligt måste vara det bästa täcket i världen. Mitt duntäcke med sitt omslag- fleeceörngottet. Har med det överallt mellan septemper och april. Filmkväll, tjejkväll... what ever. Alla vill sova under mitt täcke! Kan seriöst inte finnas nåt dåligt med det. Förutom att det är för bra. Vill aldrig gå upp ur min varma säng.
Pic. En lite knepig bild på mig, gosehunden och täcket framför efterlyst.
4. Mitt akvarium.
Här bor min fisk Herrman. Eller förresten, mina fiskar Herrman. Jag vet inte vemav dom som är Herrman, för jag har 8 fiskar och jag tycker alla är lika fina (förutom malen)(den finaste ska alltså få det fina namnet Herrman). Jag gillar i alla fall namnet Herrman så jag kallar dom för Herrman 1, Herrman 2, Herrman 3... osv.
Det dåliga... Ja, det måste ju städas. Och det är så äckligt om man slarvar. Och stackars mina Herrmans..
5. Körkort
Helt. Jäkla. Fan-an-an-tastiskt. Jag kan köra hit, jag kan köra dit, jag kan ta mig vaaaaaaart jag vill! Nästan.
Okej negativa saker:
Jag har ingen bil.
......
Älg
Bensin = dyrt.
6. Det är snart höstlov.
Åh. Juste. Då passar alla lärare på att ge tusen läxor och elvahundra prov. Tror jag stryker den punkten.
7. Muse
Världens bästa Muse och deras asgrymma nya album. Wapwap. Döbra. Noll negativt, så det får väga upp punkt 6!
Och det var 7 braiga saker samt dess baksidor! 7 är för övrigt mitt favvonummer och datumet jag fyller år på!
Negativt med den här listan..? Ja jag fick ju inte värst mycket engelska gjord..