Alltså denna video. Enkelheten. Det tysta i låten, hur en låt nu kan vara tyst. Hur melodin släpar sig fram, stillsamt och uppgivet. Blev helt enkelt så otroligt tagen av den här musikvideon. Kanske för att du vilken dag som helst tar dina sista andetag och lämnar alldeles för många trasiga liv efter dig. Kanske för att denmu påminner mig om hur orättvis och grym världen ibland är.

 

Alla tänker vi säkert på olika saker, men jag vågar nästan säga att den berör varenda en av oss. Vad tror ni?

ALLTSÅ! Okej att jag liksom inte hatat 1D förut, men har heller aldrig direkt varit något fan. MEN! Har de senaste två dygnen fullständigt spelat sönder den nya skivan?! Har, helt ärligt nu, inte lyssnat på NÅGONTING annat på spotify. Hur hände detta?

 

Tänkte bara tala om för alla att gå in och lyssna på detta album! Bara älskar det. Speciellt spår två och tre. Åh. Jag är ju så himla tjejig. (Skoja. Denna term existerar ej) Men jag blir så himla drömsk när jag lyssnar på det här. OK, vet inte om drömsk är ett ord men. Fattar ni ändå? Bra, tänkte väl det. För er som inte gjorde det: ser framför mig hur den eviga kärleken faktiskt får existera i vår värld och att det finns hopp. Hehe. Känner mig som huvudkaraktären i en romantisk film, och älskar det. Eh. Ja. Äsch bara gå in och lyssna på midnight memories på spotify!

 

 

 

Kan endast tänka på när jag stod med Evys hand i min och inte alls visste vad som var upp och ner. Bara visste att det var konfetti överallt och att världen snurrade. Att världens bästa låt ekade enda upp till stjärnorna och att jag var den lyckligaste människan någonsin. Och nu gör Coldplay nytt och jag och Evy ska jaga dom över Atlanten om det så krävs. Älskade älskade COLDPLAY.

Är på precis exakt detta humör just nu: KLICK.

Måste vara ett av dom bästa albumen någonsin, kommer alltid älska precis varenda låt och varenda liten ton.

Det är 17:e april och jag önskar, önskar, ÖNSKAR att jag befann mig i Stockholm. Idag signerar Håkan Hellström nämligen den nya skivan på Åhlens city - skivan som släpps IDAG. Idag är med andra ord allt annat än en vanlig dag!

 

Tack så mycket Nicole som tipsade om Håkan på Mix Megapol som börjar nuuuuuu och där (!) klingar den välbekanta göteborskan på radion och jag skickar sms med endast stora bokstäver till Moa om att I SOMMAR SKA VI STÅ LÄNGST FRAM PÅ PUTTE, för det ska vi, och jag kan knappt vänta.

 

 

Nu är det såhär, bloggisar, att jag.har.fysikprov.imorgon. Vart är då det vanliga panikinlägget, kanske ni undrar? Ja. Nej. Jag vet faktiskt inte? Det är sorgligt när orken är så oerhört bortblåst att delen av mig som bryr sig försvunnit. Och herregud, hela jag har ju ALLTID bestått av den där delen som TOKBRYR SIG?! Ja. Det är underligt vad fysik B upphöjt i eh va plus motivation gånger noll genom årskurs tre kan åstadkomma. 

 

Faktiskt, så är det mest det som ger mig en smula ångest. Att jag för tillfället inte bryr mig. Att jag kommer nöja mig med 150 poäng som icke är ett MVG, och som därför kommer fälla krokben för en tidigare potentiell framtid. Så är det, när ens lärare är lika pedagogisk som en sallad och lika omtyckt som min hunds bajs. Ja, så är det. Eller förresten så skulle jag hellre välja bajset framför fysikläraren. Får man ens skriva så? Ja, det får man. Och just det, det spelar ändå ingen roll, betyget blir ändå inte bestående av tre bokstäver, och i det långa loppet förstör det så mycket att jag får svindel av att tänka på det.

 

Idag har jag varit fullständigt totalt hundraprocentigt jätteupptagen med att försöka plugga. Har nu suttit i ungefär 4-5 ineffektiva timmar för att pränta in lite engelska i stackars blå-gula hjärnan.

 

Tänkte bara passa på att tipsa er om min världsklassiga spotifylista!

Håller på och möblerar om på ett nytt spotify-account och fram tills att alla låtar lagts rätt där har jag nu gjort en mixlista med alla möjliga låtar!

 

Låt mig presentera: HUMÖRSVÄNINGNINGAR - Listan som går från ledsen till glad till sömnig till ledsen till glad!

 

Kvällens bästa spår: Samma nätter väntar alla och Shadow Moses 

 

Nu har det gått en tid sen Oskar Linnros tillsammans med Veronica Maggio, Håkan Hellström och Daniel Adams-Ray spräckte den där svenska musikbarriären. "Från och med du" sprang ikapp med "Gubben i lådan" och inte långt där efter släppte Håkan sin bästa skiva någonsin samtidigt som Veronica Maggio kom i taxin, i trappen, i hissen, i hallen och rakt in i den svenska popsommaren 2011.

 

Plötsligt sjöng alla på svenska, artister som tidigare sökt sig till de engelska textraderna lekte nu med orden på ett enkelt, självklart och nytt sätt. För visst hade vi Snook, Timbuktu, Lars Winnerbäck och Magnus Uggla långt innan dess, men det hände nåt där 2010/2011. De svenska texterna hittade en liten ny klang i någon form av jazz-soul-pop-rap och gav oss en ny musikkatalog att bläddra i.

 

2012 blev inget undantag, Mando Diao kom med Infruset som klev rakt in i hjärtat hos nyfödd till pensionär. Alina Devecerski ägde sommarnätterna med "Flytta på dej" , "Jag svär" och "Ikväll skiter jag i allt". Ansiktet lät mig både somna, vakna och dansa hela natten till "Äckligt". Maskinen släppte nytt och jag tog noggrant till mig varje ord. Ja, listan på de svenska låtarna som spelats flitigt i mitt liv under 2012 kan göras lång.

 

 

Ovan har jag listat 6 fantastiskt bra album som släpptes någon gång under dessa 365 dagar, och som alla numera bär med sig speciella minnen och känslor från det gångna året. All glädje, all sorg, all rädsla, all förväntan och all ilska finns sparad till dessa röster. Framförallt de tre översta.

 

Thomas Stenström, som redan hösten 2011 släppte första singeln "Detsamma" och tog mig med storm. Han var med överallt, i mitt headset varje grubblande promenad i början av året, han var med i bilen på högsta volym under sommaren och han spelas precis i detta nu. Kommer. Aldrig. Någonsin. Att. Tröttna.

Lyssna på: [Springer om er] [Ge mig en dag till] [Detsamma]

 

Markus Krunegård, ååh.. Markus. Vintern 2012 och varje månad efter det. Med kenpiga intron, udda melodier och obeskrivligt träffsäkra texter får du mig att känna mig som om det här albumet var gjort och skrivet till mig, bara mig och ingen annan.

Lyssna på: [Korallreven & Vintergatan] [Sthlm skyline] [Askan är den bästa jorden] [Everybody hurts]

Lilla sällskapet, som trädde in i mitt liv i våras, som följde med till Peace and Love och hela sommaren. Jag bara älskar den här skivan mer och mer för varje dag, och jag kan inte sätta fingret på varför. Ta er lite tid och lyssna på låtarna som gömmer sig bakom hitsingeln "Jag vill ut", ni kommer inte ångra det.

Lyssna på: [Om vingarna bär] [Onsdag] [Aldrig mer]

 

Sen har vi ju underbara Lalehs Vårens första dag, Den Svenska Björnstammens Detta har hänt och Kristian Anttilas Igelkottklubben ♥♥♥

http://open.spotify.com/track/2JZfTvWWtpaE8NohqRXqFr 

 

 

Kan inte sjunga nåt annat än den här låten. Älskar videon, älskar dansen älskar PRECISSÅHÄRKÄNNSDET. Åh. Så bra. Tänk vad dom kunde förr i tiden.

 

Får så galet mycket inspiration när jag hör den här låten. Jag får för mig att den påminner mig om så mycket, fast den faktiskt inte påminner om något alls. Det här är inte någon annans låt, det här är ingen symbol för något som försvann, något som fattas eller något som blommar precis just nu. Den här låten bara är, en av de där låtarna som man bara hittar en dag och älskar från första sekund.

Jag vet inte hur många gånger jag hört de 20 första sekunderna och sedan spelat om låten på nytt, det är något med början. Något som lugnar ner mig.
Det är konstigt att den här låten påminner om så mycket fast den inte varit med mig i något annat sammanhang än då jag varit ensam. Men kanske är det just därför, för att tankarna liksom får vandra fritt och hitta tillbaka till allt det som jag en gång var med om och som gjorde mig till den jag är idag. Alla dessa minnen. Det är helt galet. Är det något jag har svårt att hantera och aldrig riktigt kan greppa så är det hur saker bara passerar. Hur sekunder blir minuter, hur dagar blir år. Hur folk försvinner och hur folk dyker upp. 

Så finns det låtar som den här, som bara dyker upp och lirkar fram gamla bortglömda saker i ett nytt ljus. Som får mig att dra filten tätare runt kroppen, som för min blick långt bort i ingenstans och väcker det där inuti mig som bara vill skriva. Skriva om saker jag aldrig ens känt, aldrig förstått mig på minsta lilla. Just det gör den här låten så vacker. 

Den här låten lägger något över mig, ett lugn som får min oroshjärna att pausa ett ögonblick. Som får mig att tänka att det ordnar sig tillslut. Vad som än händer. Och gör det inte det så får jag på något vis lära mig att flyga, för det är så det känns när jag återigen trycker på play. Som om jag hade vingar och svävade fjäderlätt bland molnen, högt över trädtopparna.

 

 

 

Jag känner inte igen mig
Det här är inte jag
Jag tar allting så enkelt
Har förträngt hur det var
Tillbaks i gamla vanor
När du hörde av dig igen
Och jag ställer inte frågan
men vad ville du egentligen?

 Har inget att tillägga. Bara se den.