Idag var jag åtminstone ledig så vi fick sova ut. Kom inte upp förrän klockan nästan var lunch och då gick vi till hans farmor och käkade mackor och pluggade fysik. Sedan belönade vi oss lite och gick för att testa Torsbys nya sushibar! Så himla kul att detta öppnat! Sushin var god men roligast av allt var ju att se hur Johan krånglade med pinnarna. Hahaha. 

Men jag säger bara: gå dit! Lokalen var hur himla mysig som helst i kontrast till alla tusentals pizzerior. Gillar man inte sushi fanns dessutom annan mat. Högsta betyg!

Jag har gått i flera dagar nu, tänkt på vad jag ska skriva. Vad jag ska säga. Vad säger man egentligen när man aldrig får något svar? Vad säger man till tystnaden och tomheten? Vad säger man när ingenting får plats i bokstäver?

 

Det har varit din dag igen. Eller din dag, snarare den dagen som togs ifrån dig. Den sista dagen, den dagen som började som din, slutade som någon annans, något annat. Och jag tänker på året som gått sen sist. På det som hänt, dessa nya 365 dagar då du inte varit med. Plötsligt har ännu ett år passerat. Plötsligt är det två år sen du försvann.

 

Plötsligt har jag tagit studenten utan att du var här. Plötsligt har Jonas tagit körkort, utan att du var här. Plötsligt har Maja börjat gymnasiet, utan att du var här. Plötsligt har Felix fått sina första betyg, utan att du var här. Och ditt barnbarn han fortsätter och växer och växer, han har världens bästa bror, världens bästa mamma och världens bästa pappa. Dom bor långt bort nu, men jag kan se dom på Facebook. Finns det nåt Facebook för dig där du är nu? Finns det något sätt för dig att hänga med?

 

Finns det ett sätt för dig att ändå se den evighet som gått sen du försvann? Det känns som att jag bytt liv sen du gick bort. Kan du se den jag är nu? Ibland känns det som att världen jag står på gungar lite, så som vattnet gungade när vi seglade med din segelbåt. Men du tog oss iland, så trygg och duktig. Jag tror att jag fortfarande behöver en sån som du, som tar mig iland då och då.

 

Boije, jag hoppas du ser oss. Jag hoppas du är här ibland. Jag hoppas du har någon form av nytt Facebook-konto som vi ännu inte känner till. Jag hoppas du ser oss. Alla dina andra vänner. Att du ser din fina familj som är kvar. Att vi saknar dig, att du fattas här. Att vissa saker aldrig förändras, trots att tiden går. "Boije was here", står fortfarande med tusch på vår kökstapet. Du var här. Du är här. Kommer alltid vara här. Höra hemma här hos oss på jorden. Jag ville bara säga det igen, att jag saknar dig så.

 

 

 

Emma fyllde igår 20 år och det var vi självklart tvungna att fira!! Idag blev vi därför bjudna på tre sorters chokladkakor (<3333) i Emmas gigantiska hus!

 

Blev tyvärr lite förseningar pga bilen på ett ungefär hamnade i diket, men det gick bra. Upp och iväg tog vi oss, och mycket trevligt var det när vi väl kom fram! Tack för det och grattis Emma!

Imorgon bär det iväg på ett feministiskt äventyr med kompanjonerna, men först lite jobb! Finemang.

Fredagstacos med min fina familj och 70-årskalas med Johansläkten. Detta är lite av vad helgen hunnit bjuda på! 

Började dagen med en liten löptur (hehe hurtigbullen nr.1) och fortsatte efter frukost till Torsby. Öppethus på Stjerneskolan, lite blandade känslor över detta! Kändes ärligt talat väldigt konstigt att sitta och äta lunch i samma matsal med samma fina vänner (Irma och Matilda) och samtidigt veta att man plötsligt bara är där på besök. 

Springa in i samma gamla lärare, samla gamla lokaler, men som gäst och inte elev. Både skönt och udda!

Senare bar det av till Gräsmark för 70-årsfirande och nu är jag beredd att inta första position i soffan, lagom till One Day som nu drar igång på 4:an!

 

Detta blev en dag då allt tycktes börja fel, men som ändå slutade bra! Sov länge och upptäckte att tåget vi antog skulle gått från Sunne under kvällen överhuvudtaget inte existerade. Innan vi ens hunnit upp ur sängen var jakten på skjuts och bil igång.

 

Herregud vad trött jag blir på detta. Kan inte någon bara ge mig en bil? Bara den går rätt långt innan den skruttar ihop är jag nöjd.

 

I alla fall. I Sunne skulle jag och Johan nämligen göra ett litet jobb med den norske journalisten och TV-profilen Oddgeir Bruaset, upphovsmannen till bland annat tv-serien "där ingen trodde att någon kunde bo". Vi tog oss dit - och hem, efter många om och men och mötet gick superbra!

 

Tillbaka i Torsby gjorde jag och favoritkillen smoothies i världsklass och nu är jag tillbaka i lilla Ekshärad. Imorgon är det dags för farsdagsfrukost och sedan börjar återigen rundturen i värmland: Torsby, Sunne, Ekshärad.

Sitter i bilen påväg till Sunne från Karlstad, onsdag=universitetskväll. Onsdagkväll=sover i Karlstad. 

Har tänkt på ett tag nu hur himla sur jag blir när jag surfar in på någon av favvobloggarna och de inte uppdaterat. Och så kollar jag på min egen uppdateringskvot. Och min egen besöksstatistik. Ja, inte så konstigt att den är typ rekordlåg........

Men! Är nu på g att äntligen köpa mig en dator. Hatar nämligen att mobilblogga. Tappade bort den enda datorn jag hade för några veckor sen. Ja. Jag har tappat bort min dator. Gör dock inget eftersom den var så seg att jag ALLTID ville slänga den i väggen. 

Men om du där ute sett den kan du ju tala om det för mig. En sketen skoldator med twilightbild över hela locket är det alltså jag söker.