Dags för nästa boktips! Denna gång Ninni Schulmas Svara om du hör mig. Eller, vill egentligen inte bara tipsa om den här boken, utan om alla Ninnis böcker!

 

Ninni Schulman skriver kriminalromaner som utspelar sig i Hagfors och med små inslag av kringliggande orter. Bara en sån sak. Men framförallt så är hon en alldeles lysande författare. Som den lilla fegis jag är tycker jag egentligen inte alls om deckare, vare sig när det kommer till böcker eller film. Men så kom sommardagen då jag hade noll och ingenting att läsa, Johan hade somnat på en filt i solen och hans mamma räckte mig första boken, Flickan med snö i håret. Slukade den samma dag. Pärm till pärm. Glufs.

 

I böckerna följer vi flera olika huvudpersoner, journalisten Magdalena, poliserna Christer och Petra samt en skara andra människor som skiljer sig mellan de olika böckerna. Offer och förrövare. Böckerna är uppdelade i kapitel och stycken där läsaren kastas mellan de olika personerna och självklart finns någon form av cliffhänger vid varje kapitels slut. Följden av detta? Att man bara måste läsa mer och mer och mer.

 

Den här boken passar mig perfekt då den är så närgången. Den lyckas liksom vara en kärleksroman mitt i mordgåtan. Och när det kommer till morden känns den aldrig sådär otäckt rå och äcklig. En perfekt blandning av spänning av alla dess slag! Det här är helt enkelt en typisk såndär bok som man bara inte kan lägga ifrån sig. Hur ska det gå, hittar de flickan? Och hur går det egentligen för Magdalena och flytten från Stockholm tillbaka hem till Hagfors? Och vad händer när hon plötsligt stöter på ungomskärleken Petter..?

 

Svara om du hör mig är den tredje boken i serien, fristående fortsättning på Flickan med snö i håret och Pojken som slutade gråta. Passar alldeles utmärkt framför brasan eller på strandfilten.

 

Läs! Första boken hittar ni bland annat i min bokhylla, eller här för 49 små kronor!

Som den bokslukare jag är har jag nu gjort en ny kategori på denna blogg, nämligen en om böcker! Här kommer den allra första.

 

Vi är inte sådana som i slutet får varandra. Skriven av makalöst duktiga Katarina Sandberg, född blott två år tidigare än jag själv. Men vilken stjärna. 

 

Den här boken grep tag i mig från första start, den är rapp, rolig, och otroligt fängslande. En bok om kärlek, om sorg, om svek och om vänskap. En bok som har allt: en knäpp, rolig och och känslosam huvudperson; en galen bästa vän och; en pojke med mörka lockar och fantastiska pianofingrar. Och så allt som ryms däremellan.

 

I boken följer vi Cassiopeja som precis lämnat småortslivet bakom sig och flyttat till huvudstaden för att läsa juridik. Cassiopeja är övertygad om att kärlek inte finns, att det är ett påhitt för att Hollywood ska tjäna pengar. Aldrig någonsin har hon varit kär, förrän en dag. En dag då hon ringer på hos en granne och dörren inte bara bokstavligt talat öppnas, utan också bildligt slängs upp och rycker henne in i något hon aldrig förut upplevt. Kärleken. Honom. Längtan. Att inte få.

 

Det jag kanske mest älskade med denna bok var hur oförutsägbar den på någotvis var. Inte alls som alla andra kärlekshistorier. Och inte alls bara om kärlek, utan om död, om utanförskap och om att förlåta. Dessutom är språket så otroligt bra, lätt, snabbt och ändå så fyllt av känslor.

 

Den finns just nu på bokrean, tex HÄR för ynka 35 KRONOR! Jag rekommenderar: köp ett eget x och läs, stryk under de bästa meningarna och dö när sista sidan är läst.