mia andersson -

2013-05-22 23:12:15
Kategori: Texter - (1) Kommentarer

Det är så ogenomträngligt svart

nu när allt brunnit ut.
Nu när lågorna slocknat

en efter en
till ljudet av ditt hjärtas avtagande slag.
Jag undrar

Hur det kunde hända

den starkaste av alla.

Hur det går till när drömmar krossas
när taken rasat
och väggar gett vika.

Jag undrar

om du för en sekund

Siktade för högt,

och föll det dubbla

då du sträckte dig mot stjärnorna

utan fallskämt, utan lina.

En kollaps så osynligt, men jag

kunde se

Nu. Allting är

ingenting
och du kastar vita fjädrar
i mitt brevinkast

som ett tecken jag

inte förstår och.

Det är

hur mycket

som helst som

jag inte har förmågan att förstå ensam och

jag
behöver

Så många skal

för att inte fallera.
Nu. När tickande sekunder blir
avgörande
avslutande
i dimmor av obegriplighet

för hur kunde världen
kapa
en sån som

du?

Kommentarer

Elin

Du skriver så fint!!! Jag älskar dina texter!

2013-05-23

Trackback