Vila i frid

Det är så hemskt. Hemskt. Fruktansvärt. Orättvist. Det händer hela tiden och kanske är det det värsta av allt. Att det aldrig verkar ta slut. Att lågor släcks varje dag, att historier avslutas och att liv slås i spillror och lämnas trasiga.
 
Ett tag har vi ju vetat att det skulle ske, i drygt ett år har vi vetat fast ändå levt på hoppet. Hoppet om miraklet. Hoppet som sa att kanske kanske. Hoppet som sa att vi måste hoppas, att vi måste för att allt annat är för hemskt. För overkligt. Men vetat, det har vi ju gjort ett tag. Vetat fast det känts helt omöjligt. Du? Hur kunde det här hända Dig? Av alla människor..? Hur kunde det vara Du? Du som aldrig lät bli att träna. Du som alltid visste vad du åt. Du som aldrig rökte. Hur kunde Du få lungcancer?
 
Idag försvann Du från oss. Gråten stockar sig i halsen på mig när jag tänker på det, det spelar ingen roll att vi visste. Det borde inte ha skett. Två små barn ska inte se livet glida ur händerna på den starkaste, två barn ska inte se sjukdom besegra den friskaste, två barn ska inte förlora det viktigaste. Två barn förtjänar sin mamma i många år till, och så plötsligt finns du inte mer.
 
Det är svårt att tänka på hur du för två veckor sedan var i Sälen med min mamma, min lilla lillebror och dina barn. Hur du som nyss åkte skidor numera är på andra sidan vår värld. Hur dessa andetag slutligen gav upp och förlorade kampen. En kamp som många före dig förlorat, och som många står på tur att förlora. Att höra om läkemedel som går framåt och stamceller som revolutionerar hjälper inte, du drabbades för tidigt, medicinen kommer försent. 
 
Så nu är du inte bland oss mer. Du som nyss stod bredvid mig och höll i en svenskalektion. Du som stod där med huvudet högt, trots att det var bart, och fortsatte undervisa fast du visste. Visste att inte mycket fanns kvar. Du som så glatt skrattade på min student och så ofta stod i hallen för att hämta eller lämna barn. Det är helt enklet inte verkligt.
 
Jag önskar så att dagen snart är här då vi en gång för alla begraver denna hemska sjukdom. Då ingen mer oskyldig straffas så brutalt. Då ingen man blir utan fru, då ingen människa blir utan bästa vän, då inget barn blir utan förälder. 
 

Sov gott, vi saknar dig så      
 
 
 
 

Kommentarer
Matildus

❤️

2014-01-29 09:39:28
URL: http://watildak.blogg.se
Lojs

Så himla hemskt och så orättvist.
Jag finns här för dig vännen, alltid. Det vet du. <3

2014-01-29 18:32:36
URL: http://www.nattstad.se/louisekvarnlof

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0