Har tänkt länge på att skriva det här inlägget, men inte riktigt kommit till punkten då fingrarna hittat rätt bland alla bokstäver på tangentbordet. Vet inte om dom gör det nu heller, den tionde februari när jag sitter här i min lilla soffa och funderar över det faktum att 2014 är här. Att tiden aldrig väntar, den bara går och går och går.

 

Nu har tiden sprungit enda fram till 2014, och ytterligare lite längre. Förbi januari och snart halvvägs in i februari.  Är det inte underligt? Jag tänker tillbaka på nyårsafton, när raketerna small och exploderade i en kaskad av färger över den svarta himmelen. Tänker tillbaka på champagnen vi skålade i och hur jag vände mig till några av dom allra finaste människorna och sa att "det här året kommer förändra mitt liv mer än något annat år gjort tidigare, jag bara vet det".

 

Och det tror jag fortfarande. Att 2014 sakta men säkert kommer möblera om i allt som är jag och allt jag noggrant placerat ut i mitt liv. Det är med spänd förväntan jag tänker på det. Tänker på lägenheten som ska bli min, tänker på det nya livet i en helt ny stad. Tänker på det faktum att jag redan fyller 20 och att halva tiden av det som blivit mitt sabbatsår redan runnit iväg.

 

Det är läskigt också, men mest är jag så himla glad att jag gav mig själv det där året efter studenten. Ett år av uppladdning inför det nya. Ett år av förberedelser men också av utmaningar och små äventyr. Så nu mest bara sitter jag här och väntar. Rädd och lycklig och spänd på samma gång, för vad händer egentligen när 2014 stegrar sig och är här på riktigt?

 

Blir det bra, eller blir det dåligt? Kommer jag ligga sömnlös av sorg, eller av lycka? Ingen vet. Men jag hoppas, hoppas och håller alla tummar för att 2014 ska bli det mest makalösa och bästa året man kan tänka sig. Fyllt av vänner jag ännu inte känner till, kunskaper jag ännu inte nått och platser jag ännu inte sett. Saker som väntar där runt hörnet. Jag hoppas så det nästan gör ont, och jag tror, att detta året blir galet. Det kan nästan inte bli något annat.