Nu är det såhär, bloggisar, att jag.har.fysikprov.imorgon. Vart är då det vanliga panikinlägget, kanske ni undrar? Ja. Nej. Jag vet faktiskt inte? Det är sorgligt när orken är så oerhört bortblåst att delen av mig som bryr sig försvunnit. Och herregud, hela jag har ju ALLTID bestått av den där delen som TOKBRYR SIG?! Ja. Det är underligt vad fysik B upphöjt i eh va plus motivation gånger noll genom årskurs tre kan åstadkomma. 

 

Faktiskt, så är det mest det som ger mig en smula ångest. Att jag för tillfället inte bryr mig. Att jag kommer nöja mig med 150 poäng som icke är ett MVG, och som därför kommer fälla krokben för en tidigare potentiell framtid. Så är det, när ens lärare är lika pedagogisk som en sallad och lika omtyckt som min hunds bajs. Ja, så är det. Eller förresten så skulle jag hellre välja bajset framför fysikläraren. Får man ens skriva så? Ja, det får man. Och just det, det spelar ändå ingen roll, betyget blir ändå inte bestående av tre bokstäver, och i det långa loppet förstör det så mycket att jag får svindel av att tänka på det.