När det som inte får hända, händer. Vila i frid.
Det är så sjukt. Det är så ofattbart och så fruktansvärt att jag fortfarande inte finner ord. Förmodligen kommer jag aldrig göra det. Ändå känner jag att jag måste skriva någonting. Måste ventliera allting som ligger och trycker inom mig. Om livet som är så skört, så bräckligt och så oförutsägbart. Många gånger vill vi tro att vi är odödliga, att ingenting någonsin kommer hända oss. Så plötsligt händer det. På en fest som så många sett fram emot, en fest jag själv egentligen skulle ha deltagit i och en fest där så många av mina vänner befann sig. Någon tog beslutet att berusad sätta sig framför ratten och strax där efter var det för sent.
En människa gick miste om sitt liv och så många andras slogs i spillror på bara några sekunder. Det är med tårar i ögonen som jag loggar in på facebook. Som jag ser allt det fina som folk skriver. Allt som får mig att inse vilken fantastisk människa som togs ifrån oss den där natten.
Det finns en anledningn till varför man inte får köra full. Varför alkohol inte hör ihop med trafiken. Hur svårt ska det vara? Jag blir så arg, så arg och så ledsen. Vad är det människor inte förstår?!
En hel kommun är plötsligt i chock. Jag tror ingen förstår men alla berörs ändå. En enorm tragedi. Det som aldrig händer, hände. Det som inte får hända, hände.
Mina ord är inte tillräckligt för allt jag vill säga, de kan inte på långa vägar beskriva vad jag känner. Söndagen var en fruktansvärt tung dag, svår att hantera. Jag kan fortarande inte förstå att sådanna här saker händer. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om en av mina bästa vänner rycktes ifrån mig så hastigt. Hur en festkväll där sommaren äntligen invigs kan sluta i en sån enorm, obegriplig tragedi. Jag förstår inte. Plötsligt kom allt så nära, plötsligt kändes inte mitt grepp om jorden lika stadigt längre. Insikten om hur otroligt ömtåligt livet är stod skrivet med stora bokstäver i varje liten del av mig. Det här ska inte få hända.
Jag var på väg till Stockholm när jag fick veta vad som hänt, min kusin skulle konfirmeras. Solen sken över ett fantastiskt Stockholm den där dagen, men i mitt huvud var det stilla. När prästen la handen på konfirmandernas panna, gav dem sin välsignelse och önskade dem all lycka i världen var jag så tom och så sprängfyll med känslor på samma gång. Det var så mycket prat om allt som låg framför dessa 15-åringar. Så mycket "nu står du med en fot in i vuxenlivet och har många år framför dig". Allt jag kunde tänka på var det ofattbara, att en flickas liv bara timmar innan tagits ifrån henne. Från henne, hennes familj och alla hennes vänner. Ett liv som blev alldeles, alldeles för kort.
Så många inlägg som skrevs på facebook den där dagen. Så många tårar som föll. Jag blev så otroligt rädd. Jag känner fortfarande att jag bara vill ställa alla jag älskar på en rad och binda fast dem, beordra dem att aldrig försvinna, aldrig släppa dem med blicken. För det är först när något så obegripligt inträffar som man ser vad man har. Jag vet inte hur många gånger jag sa till mina vänner att jag älskar dem i söndags. Det kunde ha varit vem som helst, men det borde inte ha varit någon.
Till alla där ute. Var rädd om varandra. Hjälp varandra. Och låt aldrig, aldrig något sånt här hända. Låt aldrig någon annan förlora sin bästa vän, sin syster eller sin dotter på det här sättet. Låt aldrig planer och drömmar krossas. Låt aldrig någon köra full.
Vila i frid, Sandra.
Jag önskar av hela mitt hjärta att det fanns någon som hade makten att förändra det som skett.
Kommentarer
Linda
Väldigt fint skrivet. Rörande.
22:53:30
Rebecca - modeblogg med outfits
Så fint skrivet. Vila i frid! Till och med sjukt för mig när jag kollar på bilden och tänker. En så fin och ung tjej. Sjukt.. Ta hand om dig finis <3
Karin
Oerhört vacker text, du fick mig att gråta en skvätt. Människor som inte förstår att alkohol och droger aldrig bör medföras bakom ratten skulle man bara vilja hjärntvätta totalt och bannlysa från droger resten av deras liv. Detta händer för ofta, hur många gånger till ska det behöva ske för att människan ska fatta? Vila i frid
Moa
fruktansvärt. är frustrerad arg och ledsen, fattar fortfarande inte att detta hänt. vila i frid vackra sandra, jag kan se dig le på en fin plats bortom all orättvisa.<3
Trackback
