Som den bokslukare jag är har jag nu gjort en ny kategori på denna blogg, nämligen en om böcker! Här kommer den allra första.

 

Vi är inte sådana som i slutet får varandra. Skriven av makalöst duktiga Katarina Sandberg, född blott två år tidigare än jag själv. Men vilken stjärna. 

 

Den här boken grep tag i mig från första start, den är rapp, rolig, och otroligt fängslande. En bok om kärlek, om sorg, om svek och om vänskap. En bok som har allt: en knäpp, rolig och och känslosam huvudperson; en galen bästa vän och; en pojke med mörka lockar och fantastiska pianofingrar. Och så allt som ryms däremellan.

 

I boken följer vi Cassiopeja som precis lämnat småortslivet bakom sig och flyttat till huvudstaden för att läsa juridik. Cassiopeja är övertygad om att kärlek inte finns, att det är ett påhitt för att Hollywood ska tjäna pengar. Aldrig någonsin har hon varit kär, förrän en dag. En dag då hon ringer på hos en granne och dörren inte bara bokstavligt talat öppnas, utan också bildligt slängs upp och rycker henne in i något hon aldrig förut upplevt. Kärleken. Honom. Längtan. Att inte få.

 

Det jag kanske mest älskade med denna bok var hur oförutsägbar den på någotvis var. Inte alls som alla andra kärlekshistorier. Och inte alls bara om kärlek, utan om död, om utanförskap och om att förlåta. Dessutom är språket så otroligt bra, lätt, snabbt och ändå så fyllt av känslor.

 

Den finns just nu på bokrean, tex HÄR för ynka 35 KRONOR! Jag rekommenderar: köp ett eget x och läs, stryk under de bästa meningarna och dö när sista sidan är läst.