Idag är det 25 år sedan min farfar gick bort. Det betyder att aldrig hann träffa honom, inte ens nästan, han försvann fyra år tidigare.

 

Det betyder också att han aldrig hann träffa något av sina barnbarn.

 

När jag pratade med min farmor i telefonen tidigare idag så frågade hon mig hur man fortfarande kan sörja en människa när det gått 25 år. Jag vet inte, svarade jag, men inte är det konstigt att man saknar. Även efter många år så slutar inte en människa att fattas. 

 

Att jag inte fått lära känna min farfar är såklart för mig en sorg. Det jag sörjer är det som han aldrig fick se, och det vi aldrig fick uppleva tillsammans. Jag undrar hur han var. Om någon av oss är lik honom. Hur det hade varit om han också bodde i huset som var deras, varit med på födelsedagar, hur hans röst hade låtit och vilka gamla historier han hade berättat. Det är en sorg att inte fått uppleva det, men det är svårt att sakna det man aldrig haft. Min saknad är inte samma sorts saknad som min farmors, det är mer en sorts nyfikenhet som tyvärr aldrig kommer att hitta exakt de rätta svaren.

 

Jag tänker på min farfar ibland och på hur livet blir. Det hade varit så roligt att veta vem han var. Hur han var. Tänk att jag ju aldrig hade funnits om inte han gjort det?

 

Fina farfar. Kanske ser du oss ändå. Kanske är du med farmor uppe i stugan, ser hur fint hon har gjort. Väggarna som är nymålade för i år och lupinerna som växer i slänten. Det hoppas jag du gör, och vet att vi tänker på dig.

Hej alla fina fina människor! Hej alla ni som tjatat och sagt att nu Mia MÅSTE du snart blogga för jag spyr på "50/60-årskalas" och  du måste dela alla bilder och berätta allt om allt det nya. Nu är dagen här, efter veckor av bloggtorka, fullspäckat schema och ett proppfullt mobilminne tänkte jag att jag så att säga skulle ta tummen ur.

 

Men som sagt, proppfullt mobilminne - inte så många bilder. Men några har det blivit under veckorna! Runar och Jimmy i min lilla lägenhet, Johan i sin fina nollemössa och så ett antal på mig och mina nya amigos i våra, ännu fulare, nollemössor. Fadderiet som måste vara det bästa fadderiet någonsin och längst ner här till vänster ser ni Johannes som försökt rita en gummibåt, om jag inte minns fel..

 

Jag vet att det gått några veckor nu, som på sätt och vis känns evighetslånga, men oj vad fort det gått. Bloggen har helt glömts bort och istället har flyttkartonger, nollefester, sena nätter och tidiga morgnar prioriterats. Det har varit fantastiskt kul! Jag är numera läkarstudent och ETTA med cirka 120 andra sköna människor. Vissa har jag fortfarande inte ens hälsat på, hälften vet jag inte namnet på och andra har jag hängt med sen första dagen. Fortfarande är mycket nytt, spännande och stort. Men kul!

 

Och läskigt. Det har varit läskigt också. Läskigt att bo själv, läskigt att inte känna så många, läskigt att lämna fina familjen och bästa hunden. Men det har också varit så bra, fast det varit skrämmande, och ensamt, och konstigt. Men det har också varit fantastiskt. Det är fantastiskt. Ett helt nytt äventyr har tagit fart! Ett helt nytt liv. Fast ändå, ett helt nytt utan att liksom byta ut det gamla.

 

Ja, nej hörreni nu blev det väl ändå rörigt det här. Men det är ungefär så tillvaron är nu. Rörig. Ny. Otrolig. Kan ni förstå att jag numera är läkarstudent? Att jag, någon gång om två evigheter, kommer vara läkare? Det är hisnande och overkligt. Och det är så himla lyxigt. Att få kastas in i det här och vara precis här. I Linköping, med magen fylld av skräckblandad förtjusning. Herregud! Det här har ju bara börjat. Men hädan efter ska bloggen få följa med, det lovar jag.

Fredag den 11 juli idag, och inte vilken fredag som helst! Idag fick vi nämligen antagningsbeskeden till universitetet! Gissa vad? Jag kom in! Och Johan också! Och min bror! Och Jimmy! Så nu är vi en liten liga som drar till Linköping i höst och det ska bli SÅ KUL! Här är min coola klädsel för ikväll, hehe, den ni.

 

Nej men ärligt. Är SÅ GLAD! Jag och Jimmy börjar alltså på läkarlinjen, medan Johan och Jonas tog sig in på två olika civilingenjörsutbildningar, fantastiskt!

Idag har det varit så jäkla varmt! Äntligen lite sommar! Och ledig är jag också, kan inte bli bättre. Eller jo, det faktum att jag är ledig tills på SÖNDAG gör det ännu bättre. Hoppas det fortsätter att vara såhär fint utanför husväggarna.

 

Igår tecknade jag medlemskap på Torsby Atletklubb och fick därmed ett gymkort på Puls. Var där med Matilda igår och vaknade upp med en ordentlig träningsvärk i benen. Åkte med Johan när han började jobba och körde en ny runda på gymmet, magen som fick sig en omgång den gär gången. Efter drygt en timme promenerade jag tillbaka hem till Johan, tog en dusch och sedan bar det iväg till Torsby igen för lite lunch. Efter det ett besök på pappas kontor och nu sitter jag här, häller i mig vatten och slöar i soffan.

 

Klockan 18:30 är det uteträning vid gymmet, det vankas tydligen däcklyftning och annat tok. Funderar på att bege mig dit, om mina träningsömma ben bär mig..

 

Bilderna är förresten från midsommar! Hade en fantastisk midsommarkväll som inleddes med tjej-grill hos Emma, sedan vidare till Martin Svedlund och så traditionsenligt dans på Faktoriet. När det stängde tog vi ett iskallt nattbad och sedan avrundade vi natten huttrandes i Matildas lägenhet! Finfint, med andra ord.