Det är så ogenomträngligt svart

nu när allt brunnit ut.
Nu när lågorna slocknat

en efter en
till ljudet av ditt hjärtas avtagande slag.
Jag undrar

Hur det kunde hända

den starkaste av alla.

Hur det går till när drömmar krossas
när taken rasat
och väggar gett vika.

Jag undrar

Siktade för högt,

och föll det dubbla

Då, Du sträckte dig mot stjärnorna

utan fallskämt, utan lina.

En kollaps så osynligt, men jag

Nu. När allting är

ingenting
och du kastar vita fjädrar
i mitt brevinkast.

Som ett tecken jag

inte förstår och.

Jag undrar

som helst.

jag
behöver

Så många skal

för att inte fallera.
När tickande sekunder blir
avgörande
avslutande
i dimmor av obegriplighet

för hur kunde världen
kapa
en sån som